Sjukdomen blev min vägvisare

Bildtext

På ytan såg allt bra ut, men egentligen mådde jag uselt. (promenad i stan 2007)

För snart två veckor sedan släpptes vår nya bok ”Medvetandet är starkare än mediciner – vetenskapliga bevis på att du kan läka dig själv” av läkaren Lissa Rankin*. Jag önskar att jag själv hade fått hennes bok i min hand då jag mådde som sämst för sju år sedan. Eller att jag hade träffat en läkare som Lissa Rankin. Kanske hade jag kunnat ta till mig de där viktiga pusselbitarna och kommit till insikt om vad jag behövde förändra i mitt liv för att bli frisk mycket tidigare.

Min hälsa var verkligen på botten vid den tiden, och jag fattade inte varför jag mådde som jag gjorde. Jag gjorde ju allting rätt, tyckte i alla fall jag själv. Jag rökte inte, drack inte, åt vegetariskt och tog långa promenader. Men ändå hade jag blivit sjuk. Det började med en vanlig halsfluss, och sen lite antibiotika på det tillsammans med ett magvirus. Det blev startskottet på fyra väldigt jobbiga år. Hela min tarmflora slogs ut och jag mådde illa i stort sett alla dygnets vakna timmar. Jag hade ingen aptit, var extremt trött, kroppen tog inte upp någon näring, jag gick ner i vikt och många var övertygade om att jag fått anorexia. En av läkarna jag gick till var så övertygad att han skickade en remiss till ett behandlingshem för anorektiker. Jag orkade inte ens opponera mig. Ingen läkare kunde hjälpa mig, de sa bara att jag nog skulle bli tvungen att lära mig leva med mina symptom.

Det finns ett talesätt som var väldigt passande på mig just då: ”Den friska har många önskningar, men den sjuka har endast en”. Det enda jag ville var att må bra igen. Jag hade en liten son att ta hand om, ett stressigt jobb att sköta, tre styvbarn varannan vecka och en villa. Att ingen läkare kunde hjälpa mig förstod jag ganska tidigt. Och efter ett tag insåg jag att inte någon näringsterapeut eller naturläkare kunde hjälpa mig heller. Jag provade allt möjligt i form av tillskott, koständringar och alternativa behandlingar. Möjligen började mina symtom att bli en aning bättre. Men det var först efter ett par år när jag hittade Victoria Boutenkos bok ”Green for Life” (boken som blev den första vi gav ut på vårt förlag) och började dricka gröna smoothies och tog kosttillskottet Vita Biosa med mjölksyrabakterier som jag långsamt började må bättre. Men det var fortfarande som att min kropp vägrade bli riktigt frisk. Jag hade ju provat allt, trodde jag. Vad fanns nu mer att prova? På något sätt förstod jag att den situation jag var i gjorde att jag inte fick tid att läka. Jag hade inte tid till mig själv och kände att jag borde vara till lags överallt och inte räckte till någonstans.

Det hade nu gått så långt att både jag och min sambo kände att vi behövde ändra på något i vår situation, om vi skulle klara det här överhuvudtaget. Vi tog ett ganska drastiskt beslut och bestämde oss för att bli särbos varannan vecka. När vi väl hade bestämt oss gick allt väldigt snabbt. Vi flyttade till varsin lägenhet och sålde huset. Jag började känna att jag äntligen kunde slappna av, vila och bara vara mig själv i min egen space. Alla måsten hade drastiskt minimerats. Och jag började må bättre och bättre. Men jag trivdes fortfarande inte helt med mitt liv. Jag visste på något sätt att jag inte var på rätt plats, både vad gällde mitt arbete och rent geografiskt. Min särbo kände likadant. Vi hoppades på att vi skulle kunna flytta lagom tills vår son skulle börja skolan, och kämpade på i ytterligare ett par år.

Sen kom dagen, för fyra år sedan, då vi hittade vårt drömhus i Järna utanför Stockholm och bestämde oss för att satsa helt på vårt förlag för att kunna jobba med det vi brann för allra mest: Att sprida kunskap i form av böcker som skulle kunna hjälpa människor, djur och miljö. Jag pendlade till en början till mitt arbete i Stockholm, men ganska snart förstod jag att det var dags att säga upp mig. Jag klarade inte av att jobba med det jag var utbildad för längre. Det var som att jag blivit allergisk. Stressen blossade upp inom mig så fort jag satte mig med layout- eller formjobb. Jag tackade till och med nej till alla frilansförfrågningar. Jag klarade inte att layouta en en enda sida längre. Det blev dessutom inte ens bra. Jag hade tappat all glädje och inspiration för det jag hade jobbat med i så många år. Förlaget däremot ligger mig väldigt varmt om hjärtat, och jag kan göra det jag brinner för. Idag kan jag säga att jag känner mig friskare än på många år. Mina näringsvärden är på topp och jag känner mig pigg för det mesta. Men jag vet att jag har en liten bit kvar för att bli helt frisk. Jag måste våga ta nästa steg och följa min inre ledstjärna som Lissa Rankin skriver om i boken.

För mig har det blivit tydligt att mina svåra upplevelser varit tuffa lektioner, men väldigt nödvändiga. När jag ser tillbaka på de här åren så förstår jag hur perfekt allt var upplagt för mig för att jag skulle ta nästa steg. Det man kanske kan kalla ”misstag” är ju egentligen bara erfarenheter, och i efterhand är jag faktiskt tacksam. Utan mina hälsoproblem hade jag förmodligen fortsatt att harva på med ett yrke jag inte längre trivdes med och stå ut i en situation som blivit ohållbar.

Anledningen till att vi valde att ge ut Lissa Rankins bok var just att kunna hjälpa andra att hitta sina pusselbitar för att kunna läka. Jag vet själv hur viktigt det är att våga ta de där stegen som behövs för att bli både gladare och friskare. Och det är bara du som vet vad som är rätt för dig. Självklart behöver vi också mediciner många gånger, men man kan komma långt också genom att förändra sitt liv. Det var till slut det enda som fungerade för mig. Kanske det kan vara en väg för dig också?

 

* Lissa Rankin arbetade som läkare inom den vanliga sjukvården i USA. Men efter flera år förstod hon att något inte stämde. Både hon själv och hennes patienter mådde dåligt av den korta tid Lissa Rankin hade för varje patient. Hon fick aldrig möjlighet att skaffa sig en helhetsbild av hur patienterna egentligen mådde och hitta den egentliga orsaken bakom deras sjukdomar, utan kunde bara behandla deras symtom genom till exempel mediciner och kirurgiska ingrepp. En livskris blev till slut droppen som fick henne att säga upp sig och tänkte att hon aldrig mer skulle arbeta som läkare. 

Efter några år började hon ändå längta tillbaka till det yrke som hon ändå kände var hennes kall. Och när hon fick erbjudande från en alternativ läkarmottagning i San Francisco tackade hon ja eftersom hon skulle få möjlighet att arbeta på ett annorlunda sätt. Patienterna var mycket mer hälsomedvetna här, och Lissa Rankin tänkte att de därför borde bli friska mycket snabbare, men många var inte friskare trots sina hälsosamma liv. När Lissa Rankin då började ställa frågor som ”Vad behöver du för att din kropp ska kunna läka?”  brukade de flesta veta spontant vad de behövde förändra. De svarade ofta saker som ”Jag behöver flytta”, ”Jag behöver bli mer kreativ” eller ”Jag behöver skilja mig”. Lissa Rankin började samtidigt forska om kroppens självläkningsförmåga och kom fram till att den faktiskt var mycket väldokumenterad sedan 50 år tillbaka, men kallas då för placeboeffekten. Utifrån vad Lissa Rankin upptäckte både inom sin praktik och genom sina efterforskningar skapade hon en holistisk självläkningsmodell där man genom att gå igenom alla sina livsområden kan skriva ut ett eget recept för att kunna läka. Den här modellen presenterar Lissa Rankin i boken “Medvetandet är starkare än mediciner”.

 

Boken finns att köpa på bland annat:
Adlibris
Bokus
Vattumannen

Share on FacebookTweet about this on TwitterGoogle+Email to someoneDela

4 svar på Sjukdomen blev min vägvisare

  1. Anna Agoston says:

    Tack Marit! Fint skrivet. Vill läsa hennes bok. Mycket intressant. Självklart egentligen men så undanskuffat i vår tid. Behöver lyftas fram, om och om igen!

    • Marit Mossbäck says:

      Tack så mycket Anna, ja hoppas på en större medvetenhet i vården kring sambandet mellan kropp och själ. Det går nog långsamt men framåt känns det som 🙂

  2. Hejsan och stort TACK för berörande igenkännande ord.

    Ger dig länken till min hemsida och där står mycket av de steg kroppen ville visa mig att jag skulle ta. Andevärlden puchade och knuffade på mig för att jag skulle förstå. Dörrar stängdes och nya öppnades för att jag skulle våga säga upp mig från ett fast jobb inom socialtjänsten för att starta eget inom medialt silversmide och det är HÄR jag trivs, ska vara och hjälpa människor med helt annat än jag gjorde förut.

    http://silverlakedesign.wordpress.com/

    TACK Agneta Oreheim som idag lagt upp din blogg på fb så jag kunde läsa. Det ger så fin känsla att se att fler går den väg vi är ämnade att gå, även om det också smärtar och vi sätts på prov, men i hjärtat känns det rätt och själen juuuublar!!

    TACK för berörade ord och tack för boktipset jag ska ordna <3
    Önskar Dig och din familj allt gott nu och i framtiden och ta hand om dig <3

    /Kondora

  3. Marit Mossbäck says:

    Tack så mycket Kondora! Så inspirerande att läsa din berättelse!! Och vilka vackra smycken du gör, det ska jag ha i minnet för framtiden! Ja visst är det en tuff väg att gå ibland, men det är det värt… Massor med lycka till <3 /Marit

Skriv en kommentar

Aktuellt

Dr. Michael Greger på unikt Sverige-besök 2 oktober!
Välkommen till en kväll med en av världens främsta näringsexperter och föreläsare iLäs mer

TV / Video

Behöver vi animaliska livsmedel? Vad skulle hända om alla åt växtbaserat?
Författaren till Kinastudien Professor T. Colin Campbell svarar här, utifrån sin egen lLäs mer